Från att jag var en liten har jag bott i holmsund. Efter 13 år kan man stället väldigt bra och det är samma med människorna, man vet vem nästan alla är. Saknar det så sjukt mycket. Alla kompisar som man har växt upp tillsammans med. Jag har börjat tappa kontakten med vissa mer och mer.. Mina barn ska få växa upp vid ett ställe som Holmsund. Ångrar nästan att vi flyttade. Nästan. Jag har träffat helt fantastiska människor här i stan och jag är jätte glad att vi flyttade ändå. Annars hade jag inte träffat dem.
Men Holmsund påminner mig om Selma. Det har gått 137 dagar sedan hon gick bort. Jag har tänkt på henne för varje dag som gått. Det skriker inombords. Hon var det finaste jag hade.
Vi bodde precis vid Ljumviken, där brukade hon få sina promenade, träffade sina kompisar och fick springa av sig av lycka.
Ikväll spred vi ut askan som blev kvar av henne där. Det hade hon velat. Hon kommer alltid att finnas hos mig och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. 

Jag vill tillbaka. Springa med älskling på ängen.
Hatar slagen jag får i hjärtat. Paniken.
